Det äldsta kända dokumentet som berör Runö är daterat den 28 juli 1341, då biskop Johannes av Kurland i ett brev gav Runöborna rätt att “besitta sin egendom efter Svitjods rätt”. Brevet är skrivet på latin och Svecia som är det ord som använts betecknade år 1341, det år brevet skrevs, Svitjod. Runöborna åtnjöt under lång tid stor autonomitet och det statsskick, d.v.s. den organisation för beslutande som fanns på ön liknade det som tidigare fanns i Svitjod. “Landet” som var det beslutande organet i Svitjod motsvarades av “Landskapet” på Runö. I “Landskapet” fanns alla gårdarna på Runö representerade av sin husbonde som om de vore stormän i Svitjod.
Kulturen, eller odlingen som runöborna föredrar att kalla den, var gammal och ålderdomlig. Jordbruket likaså. Alla runöbor bar folkdräkt, även till vardags. Några av odlingens särdrag var att historieberättandet, liksom i flera fornnordiska odlingar, var högt skattat och utvecklat. Bland männen var det berättelser (runska:jutto) från säljakter (runska:vikarjutto) som oftast berättades och broderades ut.
Klädedräkten, folkdräkten, var inte bara en dräkt, utan en garderob av olika klädesplagg att användas vid olika tillfällen och högtider men också för olika stadier i livscykeln. Allt från kolten som småbarn hade, ogifta kvinnors huvudbonad och gifta kvinnors huvudbonad. Runöborna nöjde sig inte med att ha en klädkammare för sin rika folkdräkt utan varje gård hade ett speciellt hus (kle-er-huse) där kläderna förvarades och vårdades. Dräkten hade särskilda mönster och färger.
Ett annat särdrag var det sociala sammanflättningen. Allt arbete utfördes i lag. Lagen var olika sammansatta för olika ändamål. Så var några gårdar i lag under säljakten. Dessa gårdar var i lag med andra gårdar för att dela bastu och återigen med andra gårdar för andra ändamål. På så sätt fick man ett starkt socialt sammanflätat samhälle och undvek segregation och gruppbildningar eftersom grupperna eller lagens varierade “alla var i lag med alla”. Över tiden ändrades även de olika lagens sammansättning för de olika ändamålen.